Torbjörn Lahti i Chile, tillsammans med mapuche-indianer.

Torbjörn Lahti om svenskarna som lutar sig tillbaka – vi måste lära av Bhutan och USA


facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

Han har bjudits in av FN för att tala om uppbyggnaden av en ny ekonomisk grundsyn. Han har medverkat i planeringen av återuppbyggnaden efter tsunamin i Japan. Han är en av grundarna till SEKOM, Sveriges ekokommuner, och ordförande i Sustainable Sweden. Men inte minst ägnar Torbjörn Lahti en stor del av sin tid åt att prata med människor från gräsrotsrörelser i alla delar av världen. Av dem har vi svenskar mycket att lära, menar han.

– I länder som Chile, Latinamerika, Kenya och Japan fullkomligt sjuder det av aktivitet! Där finns gräsrotsrörelser som inte bara handlar om hållbar utveckling, utan också om demokrati. Där är man nyfiken och vill göra något, man andas optimism – det går att göra något! Här i Sverige tänker vi: ”aja, det får någon annan fixa.” Jag tror inte vi inser allvaret riktigt i de här stora, allvarliga frågorna. Man anser att det inte går att göra någonting åt det.

De frågor Torbjörn Lahti syftar på är våra fallerande ekonomiska och ekologiska system. Han menar att vi är lurade av konsumismen, och att det så fort som möjligt behöver ske ett paradigmskifte.

– Vi tror att konsumtionen ska tillgodogöra våra grundläggande behov, men vi lurar oss själva. Vi tror att vi blir någonting annat än vad vi är genom prylarna. Men prylsamhället missar målet, att tillgodose behoven. Vi måste råda bot på ägarmanin.

Torbjörn Lahti menar att vårt ägandebehov är ekonomiskt ineffektivt, om man ser på nyttan per pryl, eller resursenhet.

– För en pryl som bara ägs av en person blir nyttan per resursenhet fruktansvärt dålig. Man skulle få ut största möjliga nytta per resursenhet genom att dela med andra. Den här stolen till exempel, hur många sekunder används den per dag? Hur många kilowattimmar kostar den att tillverka jämfört med hur mycket den används? Om vi tittar oss omkring ser vi att vi har enorma besparingsmöjligheter i samhället.

Det här synsättet introducerades av den chilenska ekonomen Manfred Max-Neef, som förespråkar Human Scale Economy, en ny sorts ekonomi där människan står i centrum. En sådan ekonomi skulle vara till för människan, inte tvärtom som det i dag rådande ekonomiska systemet.

Du har kritiserat BNP-måttet, och menar att vi i stället för att mäta kostnad per resursenhet borde mäta nyttan per resursenhet. Hur det skulle kunna gå till?

– Ekonomi är för komplext för att mäta i ett enda mått. Ska vi ha långsiktiga mått måste vi ha realekonomiska mått, inte bara räkna pengar. Att vi räknar i pengar beror på att det är så enkelt. Men penningmått är odugliga som långsiktiga mått.

Torbjörn Lahti berättar vidare om Bhutan, som på 80-talet avskaffade BNP som ekonomiskt mått. I stället infördes där ”bruttonationallycka”, där välmående och hälsa för människa och natur är det som mäts. På så sätt skapar Bhutan en långsiktigt hållbar ekonomi.

– Men vi kan inte göra precis som Bhutan, varje land måste hitta sin väg som passar dem. I dag är det en tävling om vilket land som har den högsta tillväxten. Men varför ska vi jämföra oss mellan länder? Det viktiga är väl att se att just vi utvecklas åt rätt håll? Vi tittar inte på hur vi mår egentligen. Vi har blivit så impregnerade med tillväxtmåttet att vi tror att det är det enda som finns. Men BNP-måttet har inte funnits särskilt länge!

Det var inte förrän efter andra världskriget som BNP-måttet introducerades, för att inspirera till en högre produktion – som då var logiskt och eftersträvansvärt. Men som ensamt ekonomiskt mått har ekonomer aldrig hävdat att BNP är dugligt som – den vinklingen kommer från politiken och marknaden.

– Det är en tillfällig period i människans historia som är så fruktansvärt fokuserad vid BNP. Tänket måste förändras, fler prylar är en matematisk omöjlighet i en begränsad värld.

Det låter inte så ljust.

– Jag är inte så värst optimistisk. Men jag tror att en förändring är möjlig. Med många gröna öar för att klara av kollapsen, som jag är övertygad om kommer. Jag tror inte att det blir någon domedag, men en lång krackelerande process. Det är därför jag jobbar med ekokommuner.

Vad är syftet med ekokommunerna?

– Ambitionen är att bygga upp så resilienta, robusta samhällen som möjligt. Och att man förstår att om vi ska leva hållbart så måste vi ha en matförsörjning – inte så att vi är helt självförsörjande, men oberoende så långt som möjligt.

Torbjörn Lahti bjöds till Sendai för att föreläsa efter kärnkraftsolyckan och tsunamin.

Torbjörn Lahti bjöds till Sendai för att föreläsa efter kärnkraftsolyckan och tsunamin. Här är han tillsammans med en organisation som arbetar med att restaurera det gamla matproduktionssystemet ”tambo”.

Vi svenskar importerar ju hälften av den mat vi köper. Varför är det riskabelt?

– Vi är kolonisatörer. Vi har land i en massa andra länder, mark som används för att producera mat till oss. Risken med det är att de själva i de här länderna upptäcker att de kan använda marken för sina egna behov, för egen mat- eller energiproduktion. Då står vi där utan matförsörjning. Vi kommer inte heller att ha råd att importera. Utvecklingen kommer att ske mycket snabbare än vi själva förstår.

Jag undrar hur vi kan göra oss mer självförsörjande, och bättre förberedda på en kollaps.

– Om du ska spekulera i framtiden: köp mark. Ytor kommer att bli oerhört viktiga i framtiden. Man måste utnyttja varenda kvadratmeter mark för att odla och utvinna energi. Takytor kan inte vara så ineffektiva som de är idag.

Torbjörn Lahti menar att vi i Sverige måste bli bättre på stadsodling. Han berättar om ett av sina besök i USA, där han besökte olika Community gardens på Manhattans tak.

– Jag var uppe på tionde våningen – där hade de sina odlingar. Det var femton år sedan. Det finns niohundra Community gardens bara i Manhattan. De är bättre än oss, i USA händer det jättemycket. Och i Europa. Sverige ligger jättelångt efter.

Men när man tänker på USA så är det ju ofta som en av världens största miljöbovar, hur går det ihop med alla deras stadsodlingar?

– USA är en jätteparadox. Det märkliga med USA är att de är multipelt värre än oss i miljöförstöring. Men där finns också en motpol som är mycket starkare än i Europa: kooperativa rörelser, olika lokala grupper, stadsodlingar, rörelser som söker meningen med livet … Det är ett tryck för ett helt annat samhälle som man vill åstadkomma, och där ligger vi efter. Deras Coop är som vårt Konsum var i Sverige på trettiotalet!

Ser du några tecken alls på något liknande i Sverige?

– Jo, vi har ju en omställningsrörelse. Ett exempel är stadsodlingen i Umeå. Den värnar mer om att göra saker tillsammans än att fokusera på att just vara självförsörjande. Så visst finns det hopp även i Sverige.

Under 90-talet såg det ut som att ekokommunerna kunde vara en väg till omställning till ett nytt paradigm, där nyttan mäts i stället för BNP-tillväxt.

– Det hade fungerat om miljörörelsen stått på sig. Nu har det i stället blivit som att om vi bara kan få lite grön flagg på vårt näringsliv så löses allt. Men då lurar vi oss själva. Någon ”hållbar tillväxt” kan man bara prata om ifall man pratar i termer om nytta, det är ett vansinnigt påhitt att det skulle fungera med BNP-tillväxt.

Enligt Torbjörn Lahti har BNP-tillväxten de senaste tio åren blivit ett desperat mantra.

– Det är närmast sjukligt, för man har ingenting annat att komma med.

Det är ju många som förespråkar en tjänstebaserad BNP-tillväxt, vad tror du om det?

– Det är horribelt – så länge vi bara mäter den formella ekonomin. Det är inte varor eller tjänster som är det viktiga, utan nyttan av dem. Det krävs ett annat sätt att tänka.

Torbjörn Lahti menar vidare att vi behöver gå från ett kvantifierat samhälle till kvalificerat samhälle, eftersom våra grundläggande behov inte går att kvantifiera. Och tänket finns redan – hos gemene man är det inte att tjäna pengar som gäller till varje pris.

– Alla är inte lika lättlurade längre.

Du har sagt att bottom up-rörelser kan åstadkomma mer än top-down-styrning, i fråga om hållbar samhällsutveckling. Hur?

– Helt enkelt därför att om man ska förstå globala paradigmskiften så måste man förstå att i alla förändringsprocesser finns vinnare och förlorare. De som förlorar mest är de som vunnit mest hittills i systemet. Vi kan inte ha några illusioner om att våra ledare ska sitta och förhandla och komma fram till något bra, det går inte. Vi måste se till att det finns massrörelser som tvingar fram förändringar underifrån. Våra ledare blir aldrig starkare än vi tillåter dem att vara.

Enligt Torbjörn Lahti tappar vi våra demokratiska grundvärderingar om vi är helt styrda ovanifrån. I ett sådant samhälle tvingas vi till en förändring, och ett sådant tvång är aldrig bra, menar han.

– I praktiken måste förändringsprocessen ske på alla plan, även i toppen. Men det finns ingen genväg, det är inte de där uppe som ska fixa det – det är vi på lokalt plan.

Torbjörn Lahti ger tre nyckelord för förändring: lära, planera, göra. ”Lära” därför att vi måste förstå varför vi behöver förändra vårt sätt att tänka, och hur. ”Planera” för att lägga upp en flexibel men långsiktig plan. Och ”göra” handlar helt enkelt om action now: att agera, på lokalt plan.

Så vad kan Sverige lära av gräsrotsrörelserna i andra länder?

– Titta till exempel på USA, där gör folk saker gemensamt. Trots den offentliga sektorns struktur visar människor att vi kan ta tag i problemen själva. Vi kan lära oss av det sociala samspelet, att organisera oss lokalt och försöka påverka kommunerna.

Hur kan man påverka sin kommun?

– Genom att själv gå in politiskt, eller att stånga sig blodig mot kommunen. Stockholm är faktiskt en ekokommun och har därför skyldigheter, det kan man trycka på. Det är det många som har gjort i andra ekokommuner. Kommunerna lyssnar om vi är många.

Slutligen, hur kan vi undvika en ekonomisk kollaps?

– Det handlar inte om att undvika en kollaps, men att mildra effekten av den. Bland annat genom lokal organisering. Du kan gå ihop med dina vänner som vill åstadkomma samma sak som du, där du bor. Vi vet ingenting om framtiden, vi vet inte om det kommer en kollaps. Det vi vet är att oljan aldrig kommer att vara billig – bara det innebär totalt nya spelregler. Vinnarna kommer att vara dem som har lyckats förbereda sig mest.

Torbjörn Lahti är aktuell med boken Ekokommunerna i en föränderlig värld.

Lästips – på tal om självförsörjning

Spana in hur New York skulle se ut om staden var helt självförsörjande. En stad där gatorna är gigantiska rabatter och skyskrapor hyser köttproduktion. Det urbana forskarcentret Terreform står bakom forskningen.

 

Torbjörn Lahti på Youtube

Torbjörn Lathi pratar om socialt kapital – ett av de få kapital som växer när det används, i en drygt 2 minuter lång Youtube-video. (Notera pianisten i slutet.)

 

Bild (högst upp): Torbjörn Lahti i Chile, tillsammans med några mapucher som han tillbringade en dag tillsammans med. Han träffar ofta människor över hela världen för att diskutera hållbarhet.

 

 

 

 

facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *