mira_sväng_tunnel

Stoppa tillväxten – vi mår dåligt! 1


facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

Fikonspråk: 1 av 3 (lätt)
Ångestnivå: 2 av 3 (medelgrått)

Det här är del 1 av 3 i serien ”Sveriges tillväxt måste minska”, om den ekonomiska tillväxten. 

I en växande ekonomi är det inte alla som får växa. I den globala ekonomin roffar vissa nationer åt sig mer resurser än andra, och medan några få växer sig rika, blir de andra utan tillväxt. Är det här vad vi kallar ”välfärd för alla”?

Enligt nationalekonomin leder ekonomisk tillväxt (ofta definierad som ökad BNP) till ekonomisk välfärd. Det här förenklas ofta till att tillväxt leder till välfärd.

Men vad är välfärd?

De flesta människor skulle nog svara: bra vård, utbildning av god kvalitet, skydd och säkerhet. Verksamheter som dessa bidrar lite eller ingenting till den ekonomiska tillväxten, eftersom de kräver mänskligt arbete och inte enbart effektivisering av maskiner för att hålla hög kvalitet. Men de sätter många människor i arbete. Betyder det att vi bör nedprioritera dessa verksamheter till förmån för tillväxtfrämjande tillverkningssektorer?

Ekonomisk tillväxt är inte heller någon garanti för välfärd. Däremot har följande hittills varit sant om den ekonomiska tillväxten1:

Ekonomisk tillväxt leder till ökad artutrotning. Att arter försvinner snabbast från de länder med lägst ekonomisk aktivitet beror på att vi i länder med hög konsumtion och ekonomisk tillväxt importerar råvaror och utlokaliserar miljöskadlig verksamhet till fattigare länder.

Ekonomisk tillväxt leder till högre koldioxidutsläpp.

Ekonomisk tillväxt leder till ökad utarmning av naturresurser. Det tar ett år och tre månader för jorden att återskapa de resurser vi använder på ett år, vilket innebär att vi varje år tar av jordens reserver så att de resurser som finns kvar blir svårare och därmed dyrare (så småningom i princip omöjliga) att hämta ut – för att inte tala om hur lång tid det tar för nya berg att bildas. Om alla i världen skulle leva som vi svenskar skulle tre jordklot krävas.

Efter en viss punkt leder ekonomisk tillväxt till ensamhet2 och minskad lycka. Forskare menar att detta bland annat har att göra med att materialistiska värderingar står emot inre värden som gemenskap och självacceptans. (Här kan du se en snyggt illustrerad femminutersfilm om vad materialismen gör med oss och vår planet, baserad på Tim Kassers forskning).

Och några sanningar om BNP som ekonomiskt mått:

Krig ger ökad BNP. Jag tänker inte ens kommentera med det självklara “betyder detta att krig är eftersträvansvärt?” – det vore bara dumt (nu gjorde jag visst det ändå).

Naturkatastrofer ger ökad BNP, i och med den ökade ekonomiska aktiviteten som följer i återhämtningsfasen.

Dessutom säger BNP ingenting om ett lands värden som demokrati eller jämställdhet, det arbete som sker volontärt eller utanför den formella marknaden, tillståndet i miljön, eller människornas hälsa. Men är det inte dessa värden vi säger oss sträva efter? Vi är fast i en ologisk girighet. På samma sätt som skolelever fokuserar på fina betyg att visa upp istället för att verkligen tillägna sig kunskap – det som borde vara meningen med själva pluggandet – hetsar nationer efter fina BNP-siffror och glömmer bort att BNP är ett mått, inte ett mål.

Att maniskt sträva efter att kunna presentera fina siffror om BNP-tillväxt kan därför verka underligt. När blev tillväxten målet för vårt samhälle istället för vägen till det samhälle vi vill ha? Fredrik Lindström, författare och språkhistoriker, pratade i Vinter i P1 om hur tillväxthungern kan likställas med religion i dagens samhälle, någonting som många är beredda att hålla med om.

Många argumenterar för att miljöproblemen kan lösas när tillväxten har gjort oss så rika att vi har råd att ta itu med problemen. Att det skulle fungera finns det inga belägg för. Det har hittills stämt på vissa luftföroreningar – men inte bara på grund av bättre reningstekniker, utan kanske främst för att de smutsigaste industrierna har utlokaliserats till fattigare länder. Dessa länder får ta över konsekvenserna av föroreningarna som vi är rika nog att slippa. För globala miljöproblem som resursutvinning, farligt avfall, koldioxidutsläpp och förlust av arter säger all erfarenhet dessutom det motsatta: ekonomisk tillväxt leder till försämrad miljö.

Den som tittar på sambandet mellan ökande BNP/capita och olika hälso- och välfärdsfaktorer, såsom HDI (se bild nedan), ser också att de värden som vi säger oss sträva efter ökar med ökande BNP upp till en viss nivå, varefter det positiva sambandet avtar. Den gränsen har vi i Sverige sedan länge passerat.

Självklart behövs ekonomisk tillväxt i fattiga länder, där ökad rikedom fortfarande är en nödvändighet för bättre livskvalitet. Men här, i ett rikare land? Vår konsumtion handlar inte längre om överlevnad, eller ens om välmående. Den största delen av vår konsumtion är statuskonsumtion. Vi befinner oss på den sida av den ekonomiska tillväxten, där ökade inkomstnivåer ger högre grad av ensamhet, lägre välbefinnande och sämre social trygghet.

Att stark lokal gemenskap är någonting som ökar motståndskraften mot ekonomiska kriser, som vi med all rätta är så oroliga över, och att denna lokala gemenskap har visats gå förlorad i samhällen inriktade på statuskonsumtion, är någonting som vi borde reflektera över innan vi blint fortsätter BNP-jakten.

BNP-HDI-gapminder
HDI (Human Development Index) är ett mått där förutom BNP även människors utbildning och förväntade livslängd vägs in, för att ge en mer fullständig bild av ett lands tillstånd än vad bara BNP gör. Bilden visar att HDI ökar med ökad BNP/capita vid låga inkomster, sedan avtar ökningen. Cirklarna representerar olika länder, och färgerna olika världsdelar.

 

BNP-CO2-gapminder
Bilden visar hur utsläppen av koldioxid per person ökar i takt med att BNP/capita blir större (ekonomisk tillväxt). Värdena på båda axlarna är logaritmerade, för att göra bilden tydligare. Cirklarna representerar olika länder, och färgerna olika världsdelar.

 

Bilder: Fritt material från www.gapminder.org.

 

Läs mer:

Artikel i klimatmagasinet Effektom hur en ekonomisk krasch skulle mildra klimatkrisen.

Artikel i Formas tidning Extraktom hur konsumtionen inte bara måste bli grönare, utan främst mindre.

Lyssna:

Fredrik Lindströms vinterprat, som bland annat handlar om julens förvandling till den konsumtionshögtid den är i dag.

Titta:

Youtube-film om varför materialistiska värden gör oss olyckliga, baserad på forskaren Tim Kassers bok The High Price of Materialism. 

 

Klicka här för att komma till del 2: Tekniken läker inte alla sår.

 

1För mer diskussion om välfärdsbegreppet och tillväxt, se t.ex. kap. 2 i Hållbar utveckling och ekonomi inom planetens gränser.

2Se kap. 9 i Tim Jacksons Välfärd utan tillväxt.

 

 

facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

One thought on “Stoppa tillväxten – vi mår dåligt!