samåk41-e1424601669577-1024x440

Skrota ordet ”Delningsekonomi” 2


facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

“Delningsekonomi” är ett nytt ord i svenska språket. Det klingar nästan vackert. Många drog kanske en lättnadens suck när det kom; äntligen finns ett ord som beskriver de icke-traditionella tjänsterna: låna klänningen i ett klädotek, få möblerna ihopmonterade eller ta en billig taxi via en app. Men många av oss verksamma i den kollaborativa ekonomin blev snarare upprörda. Vi förespråkar en uppdelning av dessa tjänster i begreppen “kollaborativ ekonomi” samt “on demand-ekonomi”. Anledningarna till att sätta rätt etikett på rätt sak i det här fallet är: en rättvis arbetsmarknad; korrekta uträkningar av miljönyttan samt en acceptabel beskattning.

Vi tar det största missförståndet först. En stor del av de verksamheter som i media beskrivs som “delningstjänster” handlar i själva verket om att möjliggöra snabb tillgång till billig (och ofta oförsäkrad) arbetskraft snarare än att möjliggöra någon form av delande. Till exempel kan du via en app hyra en människa som städar, det vill säga köpa en städtjänst. Eller så vill du att någon kommer och monterar ihop dina nyinköpta möbler. Inget konstigt med det, problemet ligger inte i själva tjänsten. Problemet är att företaget som förmedlar tjänsten utger sig för att vara mer än en arbetsförmedling. Många utger sig för att vara ett community, en sammanslutning av människor som “bara vill hjälpa till”. Båda parter, båda köparen och säljaren, vilseleds av företagens tolkning av delande, en tolkning som andra kallar sharewashing. I fallet med de dömda Uber-förarna uppger många att de trodde de följde lagarna eftersom företaget Uber sagt att allt var lugnt. Men i verkligheten handlar det här om arbete snäppet under sedvanligt daglöneri. Många, till exempel DN:s Linus Larsson, varnar för att allt fler människor kan tvingas att ansluta sig till otrygga anställningar på en marknad där arbete säljs “på lösvikt”.

Likriktning eller mångfald

Tack vare innovation finns idag en mångfald av varor och tjänster, men allt är inte samma. Genom att envisas med att “baka ihop” i princip alla tjänster som kan fås eller köpas via din smartphone, under begreppet “delningsekonomi”, försvinner förståelsen för mångfalden. Det är då “att dela” blir detsamma som att sälja eller att hyra.

Nu pågår en statlig utredning om hur dessa icke-traditionella tjänster ska beskattas och regelföras. Därför blir rätt etikett på rätt verksamhet mycket viktig. Vi anser att det till exempel är helt orimligt att en verksamhet som genom en app säljer taxiresor ska likställas med en digital plattform som underlättar för samåkning: att skjutsa varandra i privata bilar. Att samåka är ett bra exempel på faktisk resursdelning där underutnyttjade säten, transportsträckan och ibland även kostnaden delas. Vilket leder till både miljönytta och ekonomisk nytta för de enskilda personerna. Samåkning är ett exempel på en verksamhet som ingår i den kollaborativa ekonomin.

Att förenkla och likställa verksamheter med varandra, trots fundamentala skillnader i de värden och relationer som de skapar, riskerar också att likrikta verksamheterna. Det hotar den mångfald av verksamheter som vi idag ser och som vi tror är vital för att göra vår framtida ekonomi mer anpassningsbar och långsiktig.

Vi ställer oss därför starkt emot ett likställande av vitt skilda verksamheter i det diffusa begreppet ”delningsekonomi” och förespråkar istället användandet av begreppen “on demand-ekonomi” och “kollaborativ ekonomi”, i linje med amerikanska författaren och experten Rachel Botsman.

Kollaborativ ekonomi vs on demand- ekonomi

Det är i den kollaborativa ekonomin vi ser de stora möjligheterna att utmana det ekonomiska system vi har suttit fast i alldeles för länge och som haft förödande konsekvenser på global jämlikhet, miljö och klimat. Det är här vi hittar initiativ som grundar sig på jämlika maktrelationer och rättvis resursfördelning, som snarare skapar miljönytta än som bidrar till resursslöseri. Ett antal forskare från Kungliga Tekniska Högskolan, Lunds universitet, Södertörns högskola och Chalmers har studerat kollaborativ ekonomi som ett av flera intressanta scenarier för att i framtiden kunna nå en ”hållbar utveckling”.

Rachel Botsman är en ledande tänkare kring fenomenet kollaborativ ekonomi och var den som först definierade begreppet. Hon definierar det som “ett ekonomiskt system av decentraliserade nätverk och marknadsplatser, vilka låser upp värdet av underutnyttjade resurser genom att matcha behov och överflöd, på sätt som går förbi mellanhänder.”  Hon har identifierat fem kriterier* som bör uppfyllas för att en verksamhet ska klassas som kollaborativ. Bland dessa finns kriterierna att någonting underutnyttjat, till exempel ett föremål som används sällan, tillgängliggörs för fler, samt att verksamheten är decentraliserad i sin uppbyggnad.

Drivkrafterna bakom den kollaborativa ekonomin är många och syftet med olika initiativ varierar. Det vi kan se är att allt fler människor ifrågasätter den individualistiska slit och släng-ekonomi vi har idag och som tär på både vår planet och människor. Fler och fler människor sätter tillgång framför ägande och väljer i allt större utsträckning att hyra, dela, byta, låna, ge och handla saker med andra medmänniskor istället för hos stora kedjor.

Till skillnad mot kollaborativ ekonomi kan on demand-ekonomi definieras som ekonomisk aktivitet skapad av digitala marknadsplatser där konsumenter får omedelbar tillgång till varor och tjänster. Här ser vi bland annat den omdiskuterade aktören Uber men också verksamheter som Spotify. Det är tydligt att syftet med tjänsterna är att på ett snabbt och smidigt sätt tillgodose kundens behov när det uppstår. Fokus ligger på att det ska vara smidigt och att du ska få tillgång till tjänsten när du vill, on demand.

Vi vänder oss inte emot on demand-tjänster som sådana, men det är helt nödvändigt att särskilja dessa mot kollaborativa tjänster för att olika sorters verksamheter, med olika drivkrafter och syften, ska kunna regleras på mest lämpliga sätt. Rapporter pekar på ökande ekonomiska och sociala klyftor i Sverige, samtidigt som vår negativa miljöpåverkan blir allt större. Det är hög tid att vi tittar på hållbara alternativ. Vi tror att kollaborativ ekonomi kan vara en del av lösningen för en ekonomi som i praktiken hushåller med resurserna och bidrar till mellanmänsklig tillit.

 

Angelica Wågström, Miljövetare och medgrundare till Delaeko.se

Emma Öhrwall, Humanekolog och ordförande Kollaborativ Ekonomi Göteborg

Marcus Johansson, Redaktör Det Kollaborativa Samhället (Facebook)

Mira Gartz, Miljövetare och medgrundare till Delaeko.se

 

 

 

___________________________________________________________________

*Botsmans fem kriterier för en kollaborativ verksamhet:

  1. Verksamheten syftar till att öka användande av underutnyttjade resurser, det vill säga saker och information som skulle kunna utnyttjas mer.
  2. Verksamheten ska vara inbördes transparent och ge sina anställda eller medägare tillgång till eller information om strategiska beslut.
  3. Kunden bör gynnas mer av tillgång till en resurs jämfört med att denne skulle ha ägt resursen själv.
  4. De som tillhandahåller tjänsten är en lika respekterad del i transaktionen som den som tillgodogör sig tjänsten. Båda ska gynnas av transaktionen lika mycket. Detta kallas Peer-2-Peer (P2P).
  5. Verksamheten bör vara byggd på ett decentraliserat sätt, vilket skapar en känsla av samhörighet hos användarna.

 

 

facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 thoughts on “Skrota ordet ”Delningsekonomi”