BengtNyman_flickr_tosca

Opera VS Shopping 1


facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

Det är inte prylen vi köpt som ger lycka, det är köpet i sig. Det här handlar om roligare sätt att göra av med pengar, för spendera vill vi ju.

Mitt barn var en sisådär fem månader, när jag för första gången lämnade det hemma med en barnvakt. Jag gick på opera!

Punk, ska och soul, javisst. Det var något jag kände mig hemma i. Teater, jodå. Men opera? Det var verkligen något helt nytt för mig. Eftersom jag var både ung och levde på föräldrapenning hade jag väl inte heller de bästa ekonomiska förutsättningarna för luxuösa äventyr.

Jag köpte ändå de absolut dyraste biljetterna till den absolut mest klassiska föreställningen, på den mest kungliga av alla kungliga operahus, jag kunde hitta.

Jag minns att jag satt där på balkongen innan föreställningen började och en smygande känsla av frihet infann sig. Jag som nybliven förstagångsmor hade såklart i vanliga fall mycket svårt att koppla av. Svårt att koppla bort den lille och hennes behov. Men…det där väldiga taket med alla målningar och guldmålade krusiduller fick mig faktiskt att känna stillhet. Jag kände en sådan ro att jag för en gångs skull slutade se mig själv utifrån, jag pausade från självkritiken. Skönt det, annars skulle jag såklart fnissat något om “okultiverade lantis” eller något annat smädelsefullt.

Vi såg Tosca i en klassisk uppsättning. Alla älskade, sjöng, skrek och dog, och jag vibrerade. Jag grät och andades, och brösten spände mjölkstint, men tanken fastnade aldrig riktigt vid henne, den lilla där hemma. Det var så vackert och jag kände mig levande, som en riktig och hel människa med egna behov.

rakesh_operanGuldkrusidullerna på operan.

I pausen drack vi champagne i guldrummet.

Ett rum helt i guld. Det är nästan så jag börjar fnissa vid tanken och minnet. Jag ser framför mig ett par mycket “viktiga” inredningsarkiteketer i vitpudrade peruker och kråsskjortor stå och diskutera: “Jo, allt måste vara i guld. Allt!”. Det var värt att komma dit bara för det rummets skull. Då slog det mig, jag kanske ska ringa barnvakten och se efter hur det går! Jag minns faktiskt inte om jag gjorde det. Sedan fortsatte föreställningen i samma fantastiska och bombastiska stil som innan. Jag älskade det.

Den här upplevelsen har verkligen satt spår i mig. Egentligen handlar det inte om själva föreställningen, utan om upplevelsen av att uppleva. Jag fick erfara med all kraft att jag faktiskt kan köpa mig lycka, lite grann. Jag betalade dyrt för biljetterna, (men det hade säkert varit en lika omtumlande upplevelse med andra och billigare platser) och jag fick ett minne för livet. Det är just det jag fick, en kvarhängande lyckokänsla som fortfarande finns kvar, efter sex år.

Efter operabesöket började jag spendera allt mindre pengar på prylar och allt mer pengar på upplevelser: teater, spoken word, nycirkus, konserter och dansuppvisningar. Skiftet skedde inte över en natt, det är något som sakta och gradvis förändrades, inuti mig. Idag kan uttala det jag alltid mer haft på känn: till och med att ta en enkel fika med någon, eller själv, är så mycket härligare än all prylshopping. Att ta sig tid till att sitta och betrakta omvärlden, eller att ge tid åt någon annan, det känns riktigt lyxigt. Det är lyxigt.

Då och då i livet har jag faktiskt försökt shoppa mig glad, både metvetet och omedvetet.

Ofta är det rean som hugger tag i mig – löftet om den billiga lyckan. Men det fungerar aldrig. Jag känner mig snygg och begärlig en stund men nu hänger de där jäkla kläderna där i garderoben och tar plats. Jag får nästan plikttroget sätta på mig dem så jag slipper känna att jag slösat. Jag har inte en enda gång återfått den där ursprungliga snygg-och-begärlig-känslan då jag satt på mig plagget för andra gången. Och skuldkänslorna över att ha slösat släpper inte heller.

Apropå jobbiga känslor som är kopplade till shopping: En gång träffade jag en tjej som sa att hon var tvungen att köpa ett plagg varje dag, på väg hem från jobbet. Jag undrade så många saker, till exempel varför hon kände sig tvungen, men det enda jag frågade var hur hon hade råd. H&M, sa hon och tittade på mig som om jag ställt en dum fråga.

mira_skyltfönster”Asiatisk lycka” för bara 999 kr! Hurra?

“För att du är värd det”. Så vad är jag värd?

Är jag värd tvångsbeteende, oduglighetskänslor och skuldkänslor? Näpp, skulle inte tro det. Prylberget växer tillsammans med de negativa känslorna. Mer och mer, större och större…

Det verkar dock som att det är själva betalningen som ger den utlösande effekten vi så desperat söker. Att det är just i ögonblicket som vi släpper ifrån oss pengarna som vi unnar oss något. Det är inte prylen vi köpt som ger lycka, det är köpet i sig. Vardagsnöjet för den som har några slantar över alltså behöver inte vara att slinka in gallerian på väg hem, eller att klicka hem en till köksapparat över nätet. Köpet kan ju lika gärna vara en fika. Ett operabesök eller en ny frisyr. Eller varför inte en gåva till någon annan.

PS.

För det första. Vi blir inte lyckligare ju mer saker vi har. Det behövs ett visst mått av välstånd för att kunna vara lycklig över huvud taget men det var länge sedan vi nådde den nivån. Och nu håller vi istället på att bli olyckliga av vår konsumtion. Läs gärna mer om detta, och lite fler exempel på vad du kan göra åt saken i detta inlägg hos Psykologfabriken.

För det andra. Det rådande ekonomiska systemet kräver tillväxt i allt snabbare takt för att kunna upprätthålla sig själv. Det kräver att det produceras mer än vi kan konsumera och därför gör man inte längre saker som håller. Därför kostar skjortan inte längre skjortan och väldigt många svenskar har idag råd med ett nytt plagg varje dag(!). Och därför används mer resurser än vad jorden klarar av.

 

Läs mer om båda dessa punkter i vår miniserie om tillväxt, med start här.

Bilder: Bengt Nyman och Rakesh

facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

One thought on “Opera VS Shopping

  • Margareta Granberg

    Så kloka och fina reflektioner Mira.
    Vill anknyta till det du skrev om operabesök. På operan i Stockholm har man kunnat köpa ”lyssnarbiljetter” billigt. Min sambo, mina söner och jag har tagit tillvara den möjligheten flera gånger. Ett bra tips tycker jag!